Frihetens Börda

Du vackra varelse, som ömt och glädjefyllt låter sinnen vandra.

Du som med varsam hand och mjuka läppar låter tiden stanna.

En skulle tro att de står på rad för att träffa dig.

Iakttar, närmar, flockas och demonstrerar sig.

Med aldrig sinande komplimanger och åtrå.

Löften om alla de njutningar du få.

Och visst skulle en ha rätt.

Äventyren finns där, ett efter ett.

Allt för dig, i deras fantasier de bär.

Så länge du först visar hur dugliga de är.

Visst älskar du denna acceptans.

En växande fascination och avgudans trans.

Aldrig skall du dömas för din liderlighet.

Men önska dig omhändertas, vaggas in i omsorgens trygghet.

Först då, du må förlora.

Av förnimmad antipati slukas, eller ensamhetens skepp åter borda.