Lyckan i drömmarnas värld

I morgonsolens skimmer finns inte nån som ser de drömmar av tillgivenhet jag förnimmer. Här ligger gräset utan dagg, sprött och torrt likt alla kärleksbrev, alla dikter lämnade för världen. Omsvept av drömmarna, i ett land av omsorg och silke, fick min åtrå leva fritt och gro sig stark; men här klipps den ned, försummas och går hädan, utan näring och i sitt förtret - liksom skett alltsedan ljuset över himlen spreds. I månens sken fanns kärleken, där fanns längtan, där fanns passionen. Men framför nyktra ögon finns blott ett skal, en njutningens kokong lämnad kvar. Vingklippt ligger jag nu, plockad av mitt liv och ur min dvala, inom ramen, och till världarnas beskådan - det finns ingen åtrå kvar. Åh! vad jag drömde, för många somrar sedan, om världens njutning och välbehag! Om ändå jag fått smaka, bara känna litegrann och veta det är möjligt att få knoppa och blomstra - kanske hade jag varit lycklig, kanske jag varit glad! Bakom slutna ögon kan jag ana mina drömmars händer smeka sig sakta över kroppen, över varm hud som ryser, och genom mjukt, lent hår. Jag anar heta blickar och en sinnesstämning som vänder, från angenäm och fin till het och vacker, om jag får lov? Jag vill låta hettan stiga, stegra, i långsam takt fastän jag kräver mera. Låta den plana eller dala, för att sedan explodera! I ett sinnenas centrum vill jag vara, utan tanke på min omvärld och med endast ögon för varandra. Där vi vill ge och vågar taga, utan hämningar för vårt begär, och låter kyssarna vandra. Jag vill känna en nagel spåra mina drag när jag nafsar lätt i ditt öra. Du kan också få njuta, när jag låter mig förföras. De fingrar som i dagens ljus tillfredsställer mig, gör det slött och mekaniskt. Det är så det alltid varit. Jag visar och ger, medan de bönar om mer. Har jag tur blir jag slickad - vi får se. Fastän lusten gör sig påmind får den aldrig slå sig fri, utan fångas snart åter. Det finns i dagens läge ingen möjlighet, ej nog med tid för den att bli eftersom snålhet och förtryck inte tillåter.